Bieber Dreams -
Publicerat: 2013-04-10 / 21:09:44
One heart, Two souls

2 - Decibelle

En iskall bris smekte mitt ansikte när jag steg ut genom skolans dörrar och ner på den asfalterade skolgården, arm i arm med mina två bästa vänner Natalia och Chasity. Det hade varit en lång, utmattande skoldag och vi hade bestämt att lyfta upp det tunga faktum att vi behövde plugga till morgondagens prov med att plugga tillsammans hemma hos Natalia. Visserligen så visste jag att det inte skulle bli så mycket studietid över huvud taget, eftersom att vi alltid lyckades göra allt förutom att plugga, men jag kunde redan de flesta talen som stod i matteboken och det skulle därför inte bli några problem.
Natalias mamma hade varit snäll att erbjuda oss skjuts så fort som hon hade fått reda på att både jag och Chasity skulle följa med Natalia hem efter skolan och vi styrde därför våra steg mot parkering där hon skulle hämta oss.
Hallvägs till bilen avbröt Natalia den behagliga tystnaden,
"Det är fest hos William på fredag." började hon och sneglade sedan hoppfullt på mig och Chasity. "Och", fortsatte hon, "det var länge sedan vi festade." Chasity och jag slängde menande blickar mot varandra, för att sedan vända oss mot Natalia och ge henne minst lika menande blickar. Vi visste mycket väl att detta inte handlade om att det var länge sedan vi festade, eller att Natalia hade lust att festa, utan att det handlade om att det var just William, Natalias crush, som höll i festen. Natalia som hade upptäckt våra menanade blickar höjde med låtsad förvåning på ögonbrynen,
"Vad?"
Jag höjde på ögonbrynen, precis på samma sätt som Natalia gjort, och tog sedan till orda. "Har William något att göra med att det är så viktigt att gå på den där festen?" frågade jag henne enkelt, trots att jag visste att hon skulle neka det redan så självklara faktumet till en början.
"Nej, absolut inte. Jag bara vill festa just på fredag." hasplade hon ur sig snabbt, näst intill så snabbt att jag knappt hann uppfatta vad hon sade, vilket gjorde det ännu mer uppenbart att hon ljög.
"Vadå, så du menar att du inte har en crush på William längre?" kontrade Chasity med.
En ljudlig suck hördes från Natalia. "Okej då, det kanske beror på att det är William som har festen. Men skulle det inte vara roligt att festa ändå? Det var typ år sen sist."
Jag slängde en snabb blick på Chasity som gick på vänster sida om mig och hon log uppmuntrande samtidigt som hon nickade på huvudet. Därför öppnade jag inom kort min mun, trots att jag egentligen inte alls hade lust att festa,
"Okej då, vi går på festen."
Ett stort leende uppenbarade sig på Natalias läppar och hon hoppade genast in i min famn eftersom att jag befann mig närmast, men snart befann sig Chasity i den tajta kramen också.
"Åh, ni är bäst!" andades Natalia sedan fram.

Det blev inte riktigt som det var tänkt den eftermiddagen. Natalia var så uppspelt inför fredagen att hon genast hade bett mig och Chasity att plocka fram de finaste klänningarna ur hennes stora walk-in-closet, så att hon redan nu, med hjälp av mig och Chasity, kunde bestämma vilken klänning hon skulle ha på sig på festen. När hon hade provat hälften av de tiotal klänningar som jag och Chasity hade letat fram åt henne - och ännu inte hittat någon klänning som var tillräckligt fin och kort och som framhävde hennes långa ben tillräckligt bra - kom hon äntligen ut ur sin garderob, där hon hade bytt om till alla de olika klänningarna, med ett stort leende som tycktes räcka ända upp till hennes öron på läpparna. Redan av första skymten av det leendet insåg jag att hon äntligen hade hittat den passande klänningen och jag rätade genast till mig där jag satt på Natalias säng, exalterad över att få se klänningen som hade lyckats uppfylla alla Natalias krav. Natalia borrade in sin blick i min och log stort samtidigt som hon sakta drog ner morgonrocken som hon hade dragit på sig över klänningen, troligen för att göra det hela mer spännande. Chasity, som satt bredvid mig på Natalias breda säng, satte sig hastigt upp från sin tidigare liggande ställning och kollade även hon spänt på Natalia. Natalia släppte ner morgonrocken och min mun vidgades när jag fick syn på klänningen. Det var inte någon av de klänningarna som Chasity och jag hade tagit fram åt henne, utan istället var det en klänning som såg ut som en dröm och jag förstod inte hur Natalia hade låtit mig och Chasity leta fram en massa klänningar, när hon hade denna klänningen, som uppenbarligen inte hade funnits på samma ställe som de övriga klänningarna. Förundrat lät jag min blick granska överdelen av klänningen som var ljust, ljust, rosa, med kristaller placerade i ett vackert mönster. I midjan satt ett band placerat med en rosett gjord av silver och precis nedanför bandet gick klänningen över i volanger i en aning mörkare nyans.
"Vad tycker ni?" frågade Natalia nyfiket efter endast några sekunder.
"Den är fantastisk" sade Chasity snabbt, eftersom att hon visste om hur otålig Natalia var vid sådana här tillfällen, och jag nickade instämmande. Den var fantastisk.
"Säkert?" frågade Natalia en aning osäkert.
"Ja", övertygde jag Natalia, "den är verkligen fantastisk. Du måste ha den på dig. William kommer falla med huvudet före för dig."
"Ja, vi tvingar dig till att ha den på dig, även om du själv inte vill ha på dig den. Eller hur Decibelle?" lade Chasity till och jag log instämmande.
"Vart har du fått tag på den där klänningen? Den ser ut att vara värd flera tusen." fortsatte jag sedan drömskt.
"Mamma köpte den till mig när hon var i England", förklarade Natalia, "men jag har inte haft något tillfälle att använda den än."
Jag skulle precis säga något om hur otroligt vacker och fantastisk klänningen var och hur bra den passade ihop med Natalias brunetta lockar, när Chasity avbröt mig,
"Åh, då måste du verkligen, verkligen ha på dig den på fredag! Det är ju perfekt. William kommer vara där och du får samtidigt tillfälle för att använda klänningen."
Natalia log överlyckligt, men vände sig sedan till den stora spegeln som befann sig på hennes ena vita vägg. Hon stod länge och speglade sig och Chasity och jag granskade henne roat.
"Den här blir det!" pep Natalia lyckligt efter några minuter, innan hon snabbt försvann in i hennes walk-in-closet igen, troligen på väg för att byta om till hennes vardagskläder igen.

"Hur mår du, förresten?" undrade Chasity en liten stund efter att Natalia hade stängt dörren till sin walk-in-closet. Jag vred förvånat mitt huvud åt hennes håll. Hon och Natalia hade under en längre tid valt att inte nämna min pappa, eller något som hade att göra med honom. Jag mådde bättre av att inte tänka på honom och hans kraftfulla svek. Hur han hade lämnat mig och min mamma och flyttat till Spaninen, där jag misstänkte att han hade haft en ny familj som väntat på honom. Hur han hade sagt hejdå genom att enbart skicka ett meddelande till min mammas mobil, hur jag hade hittat min mamma med röda, svullna ögon på grund av alla de tårar som de hade fällt och hur hon efter det knappt hade tagit sig upp ur sängen på två veckor.
"Jag mår bra." började jag. "Mamma har ju hittat en ny kille nu. Jer heter han. Han är jättesnäll." jag slog ut med armarna i en överdriven gest, dels för att få Chasity att tro på vad jag sade och dels för att försöka få mig själv att tro det. Men det hade faktiskt blivit bättre. Det var snart fem månader sedan min pappa lämnade mig och min mamma och visst saknade jag honom ibland, men jag ogillade honom så mycket på grund av vad han hade gjort mot min mamma att saknaden nästan helt hade ersatts av hat. Det faktum att min mamma redan hade hittat en ny kille gjorde mig enbart lycklig. Jag var lycklig för hennes skull och efter vad min pappa hade gjort mot henne var jag glad över att hon hade hittat någon ny att dela sitt liv med så snabbt. En harkling från Chasity fick mig att vakna upp ur mina tankar.
"Åh, vad bra. Jag menar, jag ser på dig att du inte mår helt bra än. Men du är i alla fall mycket gladare än vad du var för två månader sedan." tyckte Chasity, i samma stund som dörren till Natalias walk-in-closet öppnades och Natalia kom ut från den, iklädd de kläder som hon hade haft på sig under dagen i skolan.
"Det är underbart att se dig skratta igen, Decibelle." sade Natalia, som antagligen hade hört mitt och Chasitys samtal, samtidigt som hon hoppade upp i sängen bredvid mig och Chasity. Utan någon som helst anledning föll vi alla in i ett långt skratt och för första gången på flera månader kunde jag skratta utan att ägna en enda tanke åt min pappa.

"Decibelle? Är det du?" ropade min mamma när jag steg in innanför dörren som tillhörde vårt hem. Det var kolsvart ute och eftersom att jag fortfarande var en aning mörkrädd hade jag sprungit hela vägen hem, vilket innebar att jag fick stå ett tag i hallen och hämta andan innan jag kunde svara min mamma,
"Ja, det är jag!" ropade jag tillslut när min andning hade återgått till normala andetag, vilket egentligen inte hade tagit så lång tid eftersom att min kondition var ganska bra. Jag och Natalia hade nämligen börjat gymma för ett halvår sedan, men Chasity hade redan handboll och rugby, så hon hade avstått när vi hade frågade henne.
Jag slängde av mig mina vita skor och hängde min skinnjacka på en av de svarta krokarna, som hängde på väggen precis bredvid dörren, innan jag traskade mot köket, där jag misstänkte att min mamma befann sig.
Mycket riktigt så befann sig min mamma i köket, men hon var inte ensam. På en stol, som tillhörde köksbordet, satt Jer, min mammas nya kille. Det kändes konstigt att kalla honom kille, eftersom att han trots allt var en man, men jag ville inte kalla honom mammas nya man eftersom att det då lät som att de var gifta, vilket de inte var. De bodde inte ens tillsammans.
Min mamma gav mig ett varmt leende. "Sätt dig ner." sade hon sedan, nästan direkt, och pekade på en av de sex kökstolarna som stod runt glasbordet. Mammas mörka, näst intill svarta, hår hängde som en kaskad nerför hennes ansikte, vilket gjorde att jag inte kunde tyda hennes ansiktsutryck så lätt, eftersom att hon kollade mot ett annat håll. Jag kände på mig att det var något viktigt hon hade att säga och jag blev automatiskt nervös.
Jag satte mig ner på en av kökstolarna och inom kort banade mamma sin taniga kropp mot en kökstoll mittemot min, bredvid Jer.
"Är du gravid?" undrade jag så fort som hon hade satt sig ner, trots att jag visste att hon befann sig i klimakteriet och att det då var fysiskt omöjligt.
Ett skratt flög ut ur både min mammas och Jers munnar.
"Nej, gumman. Det är jag inte." hon skrattade. "Det är något annat jag vill tala med dig om. Det-"
"Har jag gjort något?" avbröt jag henne.
Hon skakade på huvudet. "Nej, absolut inte. Det handlar inte om dig, egentligen. Eller det påverkar ju dig såklart, annars hade jag inte velat tala om det på detta sättet med dig, men det är ingenting som enbart handlar om dig." förklarade hon.
"Vad är det då?" undrade jag nyfiket.
Min mamma lät sin blick vandra från mig till Jer som satt på hennes högra sida. Han hade en röd keps på huvudet och hans brunetta hår syntes lite grann under den. Han gav min mamma ett stort, brett leende och tog sedan tag i hennes hand. Sedan var det han som tog till orda, istället för min mamma,
"Vi planerar att flytta ihop, din mamma och jag."


Ni kanske tycker att detta kapitel var jättetråkigt eftersom att det enbart innehöll Decibelle, men detta kapitel är till för att introducera Decibelle kan man säga. Men jag hoppas att ni inte tyckte att det var allt för tråkigt.

Jag har verkligen tänkt på det där med tankar i detta kapitel. Jag har valt att ha med lite tankar, eftersom att det ändå är mitt sätt att skriva, men jag har försökt minska mängden. Ser ni någon skillnad? Och i så fall, är det en bra skillnad eller en dålig skillnad? :)


Kommentarer
Nicole
Postad: 2013-04-10 / 21:46:47

Det var jätte bra skrivet! Jag tycker du ska fortsätta på samma sätt när det gäller alla tankar. Det är ju som du säger ditt sätt att skriva på och det är jätte bra! <3

Liv
Postad: 2013-04-10 / 21:56:25

awesome

Farin
Postad: 2013-04-10 / 22:37:53

Jag tyckte det var jättebra! :)
Eftersom att skriva med tankar är 'ditt sätt' så kan du ju alltid hitta en mellanväg, du vet, få människor att fortsätta älska dina verk samt utveckla ditt alldeles egna sätt att skriva. :)

Nikki
Postad: 2013-04-11 / 18:27:11

De är sjukt bra din texter är så perfekta jag önska jag var så bra på att skriva kapitel som dig

Melissa
Postad: 2013-04-11 / 18:33:31

Såååå bra! <3

MyyBieberStoory
Postad: 2013-04-13 / 17:02:33

Åh, det var så bra. Lite händelselöst, men det är super för jag vet att väntar man på något gott väntar man aldrig för länge.. ;) Eller är det alltid? Haha.

Det var iallafall bäst, Miranda är perfekt som Decibelle, woo, kan verkligen föreställa mig scenerna så perfekt så du har fått mig att nappa! Längtar som bara den nu tills jag får läsa om festen... ;) Mer nu, kramkram.

ifrah
Postad: 2013-04-13 / 19:37:28

Omg jätte bra meeeer

Angelica
Postad: 2013-04-16 / 22:14:46

DAMN GIRL!! Du har skrivit 3 kapitel och jag har redan börjat känna att den novellen kommer göra succe! Okej jag har ingen anning om de är vad som kommer hända men får en känsla av att Justin kommer flytta hem till sin pappa vilket jag tror är Jer, vilket innebär att skolans badass och skolans populäraste tjej kommer bo i samma hus<3 åh massa dram där ju, om jag nu gissar rätt! Iaf såkommer Justin typ retas med hon och massa roliga syskon bråk <3 Hon typ hamna i knippa och Justin räddar henne, men ändå gillar att retas med henne <3 seriöst kan du fatta hur besatt jag är av novellen redan :D Vet inte om du har sett Gossip Girl men om du har de så kanske du kommer ihåg när Chuck flyttar in hos Serena eller aa i samma hus, men iaf så retas/skojar chuk med seren och dem scenerna är seriöst så bra, kan föreställa mig justin och decibelle i samma situationer! Haha kommentaren blev helt konstig men detta är mina gissningar och förhoppningar<3 Du skriver jättebra och fortsätt med den grymma uppdateringen! Tycker du har blivit jättebra med dialoger och tankar nu, du skiver båda vilket jag älskar!



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Trackback